Sofyan Aswad: Sofyan Aswad: "Bortom slöjan, en social kris i Iran"
Kvinnor i Iran har länge stått inför många utmaningar och begränsningar på grund av de strikta religiösa och kulturella normerna som råder i landet. Detta har resulterat i att kvinnor i Iran har en svårare tid att uppnå jämställdhet och självbestämmande än män.
En av de största utmaningarna för kvinnor i Iran är klädkoden som infördes efter den islamiska revolutionen 1979. Kvinnor måste bära hijab i allmänna platser och det finns strikta riktlinjer för hur hijaben ska bäras. Många kvinnor ser detta som en form av förtryck och en begränsning av deras personliga frihet och självbestämmande.
Utöver klädkoden står kvinnor också inför diskriminering på arbetsplatsen och i rättsväsendet. Kvinnor har svårt att få tillgång till högre utbildning och högstatusjobb. De har också svårt att få vårdnad om sina barn efter en skilsmässa och kan ställas inför begränsningar när det gäller rösträtt och politisk delaktighet.
Ett antal faktorer gjorde slöjfrågan i Iran till en kris, varav den viktigaste aspekten är regeringens politik och social förändring.
Frågan om religiösa och sociala värderingar konfronterade ett tag moderniteten som dominerade livet för de yngre generationerna i Iran. Medan slöjan har blivit en politisk symbol bortom dess religiösa sfär, har avlägsnandet av den offentligt blivit en form av protest som på ett sätt uttrycker förkastandet av den iranska regeringens handlingar.
Fallet med Mahsa Amini, som dog efter att ha arresterats av "Guidance Patrol" som övervakar användningen av slöjan och allmänhetens beteende, var orsaken till utbrottet av protester som speglar tillståndet för krisen i landet.
Flera dagar efter att protesterna började pratade jag med min vän, en professor i samhällsvetenskap vid Beiruts universitet, som ursprungligen kommer från Iran, och jag frågade honom varför slöjan har blivit en kris.
Han säger att den styrande regimen i Iran fortsätter att betona enbart seder och traditioner och reproducera sina gamla traditionella värderingar, oavsett utvecklingen i samhället som helhet. Detta gör att regimen inte kan förstå, acceptera, kommunicera och interagera med den moderna världen.
När krisen började avslöjades de styrandes bristande förståelse för utvecklingen hos de yngre generationerna som hade vuxit upp i en värld som skiljer sig från den första och andra generationens traditioner.
När det gäller den nya generationen är det tydligt att många har byggt en identitet som skiljer sig från den rådande, och det är en generation som utmanar värderingar baserade på religiösa och sociala traditioner.
Är det bara slöjan?
Det är ett fall av protest, en rättegång mot den styrande eliten och en svidande kritik av sakernas tillstånd. Inte bara slöjan, det finns många saker som måste omprövas, av vilka de viktigaste är: det civila samhällets värderingar, lagen, kvinnors rättigheter, yttrandefrihet, kritik av regeringen och förkastandet av våld.
Och sedan?
Protesten i Iran är en konkret indikation på krisen mellan regimen och en stor grupp av folket. Denna kris kräver en förändring av statens politiska beteende.
I själva verket är denna protest en kamp om Irans image och dess politiska och sociala identitet. Jag hoppas att alla parter kommer till slutsatsen att den sociala förändring som det iranska samhället bevittnar kommer att förverkliga sina villkor i slutändan.
Men ingen vet hur och när de protesterna tar slut, säger han.
Till sistt internationella kvinnodagen ger en möjlighet att uppmärksamma kvinnors kamp för jämställdhet och självbestämmande. Många kvinnor är högutbildade och arbetar inom olika sektorer, från medicin till konst och kultur.
