Moira Uggla: Moira Uggla: ”Ibland måste man ta ställning”
Sedan måste man välja vad man ska ha på sig – den snygga tröjan som inte är varm nog egentligen, eller den gamla tjocka som håller värmen även i ett kallt och dragigt rum? Väl påklädd måste man bestämma sig för frukost. Ska man äta en rejäl måltid med yoghurt, ett ägg, lite rostat bröd och frukt, som det rekommenderas att man ska göra, eller ska man nöja sig med en snabb kopp kaffe?
Ska man lyssna på radion medan man äter, eller titta på tv eller läsa Kristianstadsbladet? Ska man diska på en gång eller lämna allting tills senare? Så många val redan, och det innan man har hunnit utanför dörren. Och så fortsätter det dagen igenom.
Alla dessa val är inte särskilt viktiga sett ur ett vidare perspektiv, även om de är viktiga för individen. Och man kan ändra sig hur ofta som helst. Man får kanske en syrlig kommentar att färgen på byxorna inte passar till färgen på tröjan – men det är ens eget val, och angår ingen annan.
Värre blir det när det gäller de större frågorna. Det finns tyvärr människor som tror sig ha rätten att bestämma över hur andra ska ha det. Det gör sig gällande i frågor om språk och religion, till exempel. Många säger mycket bestämt att om man bor i Sverige ska man tala svenska, punkt, slut.
Sedan åker de till Spanien och bosätter sig där ett tag bland andra likasinnade svenskar, talar svenska hela tiden, lever i stort sett som hemma i Sverige fast med bättre klimat, gör inte minsta försök att 'bli spansk'. Naturligtvis finns det undantag, men alltför många verkar inte förstå att deras förhållningssätt är motsägelsefullt.
Detta med att lära sig svenska är inte så enkelt. Språket är i sig mycket olikt de vanligaste invandrarspråken, man har ingenting att 'hänga upp' sina nya kunskaper på, att använda sig av som stöd i det nya. Och så har vi skriften. Jag skulle vilja påstå att det inte finns många vanliga helyllesvenskar som till exempel obehindrat kan läsa en text på arabiska!.
Vad gäller religion är det nog väldigt få människor som aktivt har valt att följa en viss trosriktning – man föds in i en familj och blir uppfostrad i familjens tro.
Att bråka eller till och med strida över en religion som man inte har valt själv, är ett egendomligt sätt att ge uttryck för ens frihet. Och det verkar finnas mycket mer gemensamt i världens stora religioner än saker som skiljer.
Och så har vi Rasmus Paludan, som tar sig friheten att elda upp det som han inte vill acceptera. Vem är han som förstör en skrift som är det mest värdefulla av allt för miljoner och åter miljoner människor?
Han påstår sig göra det i frihetens namn, men hans uppfattning om frihet är långtifrån moraliskt acceptabel. Han vill utöva sin egen frihet på bekostnad av andras, och det är inte vad som menas med äkta frihet.
