När Kb Mosaik pratade med Fatin för fem år sedan berättade hon om rasismen i Knislinge. Hon kom till Sverige 2002.

Du fick höra att du var svartskalle?

– Ja, men vi var den enda invandrarfamiljen i en – förlåt – bondeort. De hade lössnus och rövspringan i byxorna syntes, så hade de mage att kalla mig svartskalle.

– Men jag hade svenska vänner som hjälpte mig, vi hade en gemenskap. Det är inte bra för någon att vara utanför.

Du sa att många svenskar tycker att utlänningar är högljudda, att de har taggarna utåt direkt.

– Ja, vi är mer varmblodiga av oss, svenskar är lite lugnare och lite konflikträdda, ”jag ska inte lägga mig i”. Invandrare är mer explosiva i sina känslor. Nu är det kanske inte lika mycket, men du märker det under ramadan. Så fort vi bryter fastan går vi loss, med mycket mat och är uppe på nätterna.

Du var kökschef på Max?

– Jag har kvar samma tjänst, den heter driftledare nu. Jag trivs på mitt arbete. Jag gillar att jobba med människor och i högt tempo.

– Jag har varit på Max i tio år. Jag har jobbat mycket extra nu, med dubbla jobb, för att kunna få hit min man på anknytning.

Du har flyttat men bor kvar på Österäng?

– Jag kan inte lämna mamma, hon är högsta chefen i familjen. För oss invandrare är mamma helig.

Trivs du på Österäng?

– Jag gillar Österäng, ingen trafik bland husen, mycket grönt och skog, du kan gå ut med hunden i skogen. Det har varit lugnt här, men ungdomar här vill hellre ha snabba cash än att kämpa sig vidare i livet. De är uppe på taken, smäller fyrverkerier. När jag är ute med hunden är det inte kul.

Du har precis gift dig?

– Jag fick åka till Turkiet för att hitta en man, haha. Det blev många resor dit. Vi fick syn på varandra och började flirta 2013, vi förlovade oss 2017 och nu är vi gifta.

– Min man har tillfälligt uppehållstillstånd i två år innan han får permanent, det är jag tacksam för. Han har kommit in på sfi och arbetsförmedlingen.