Synskada inget hinder för Abdullah

Halvblodet Bea väntar på Abdullah Aamar inne ridhuset hos Glimma ryttarförening. Det är dags för veckans ridlektion. Abdullah hoppar upp på hästen och går ut på spåret.

I mitten står Berit Stigsson. Hon är en av ridlärarna. Hon berättar att det ska bli hästhoppning i dag. Både Abdullah och hästen Bea gillar det.

Abdullah rider an mot hindret, Bea tar ett skutt över. Hindret höjs. Till sist är höjden uppe på 60 centimeter. Häst och ryttare klarar höjden galant.

Efter lektionen är båda nöjda med sina insatser.

Abdullah binder upp hästen i gången i stallet. Han tar av sadel och all utrusning.

Abdullah Aamar, 23 år, har en svår synskada. Han ser bara tio procent och har svårt att se detaljer och är ljuskänslig.

Abdullah har ridit i ett år. Han är redan mycket duktig.

– Det här är första gången jag hoppat så här högt, säger han och ler.

Han ser inte hindret förrän han är mycket nära. Men han litar på Bea. Och med bra instruktioner från ridläraren fungerar hoppningen jättebra.

Några gånger har han och hästen tänkt olika.

– Till exempel när hon bytte galopp. Då tappade jag balansen. Jag var på väg åt höger medan Bea var på väg åt vänster. Och första gången vi hoppade var jag inte beredd på att hon skulle göra ett stort hopp, säger Abdullah. Då kramade han Bea om halsen för att hålla sig fast.

Han gillar att testa nya saker. Och fart.

– Jag drivs av det som utvecklar mig. Händer inget så tröttnar jag snabbt, säger han.

Abdullah läser allmän linje på Glimåkra folkhögskola. Han började på en annan kurs på skolan för sex år sedan.

– Jag kom dit för att jag ville lära mig att klara vardagliga saker själv. Nu har jag gjort saker jag inte trodde jag skulle våga, och jag gillar att gå i skolan.

Han är också aktiv i Unga synskadade Syd, där han är ordförande.

Abdullah sitter ofta på läktaren när andra tränar ridning.

– Jag brukar spela in film på mobilen som jag kan titta närmare på.

Han känner sig trygg på hästen.

– Jag var rädd i början när jag skulle böja mig och kratsa hovarna, men nu har jag lärt mig.

– Tack vare Berit går det så bra. Hon har stort tålamod med att jag hela tiden ställer frågor.

Berit skrattar och säger:

– Mycket man gör tänker man inte på hur man gör. Och det kan det vara svårt att hitta ett bra sätt att förklara. Fast det brukar gå bra, säger hon.

– Ridning är bra för alla som har nedsatt syn. Ridning ger balans och bra hållning, och man slappnar av, säger Abdullah.

– Jag längtar efter att rida ut i skogen och galoppera.