Moira Uggla: Moira Uggla: ”Om man inte är infödd, varför låtsas?”
I en annan del av Mosaik kan du läsa om volontärer som hjälper invandrade skolungdomar att förbättra sin svenska. Detta är en ovärderlig insats, för utan språket kommer man ingenstans i samhället.
Att kunna förstå och göra sig förstådd är grunden till att slippa känna sig isolerad och kunna ta del av allt som pågår runtom en. Men att lära sig fungera i ett språk som man inte är uppvuxen med är allt annat än lätt. Det är beundransvärt att så många lyckas med det.
Som med allt annat finns det många sätt att ta sig an uppgiften att lära sig ett nytt språk. I skolan, till exempel, lär man sig engelska eller spanska med regler och gloslistor, men man måste hålla på ganska länge innan man kan tillräckligt att våga använda det som man har pluggat in.
När man kommer till Sverige och ska helt plötsligt göra allting på svenska, hamnar man i en helt annan situation. Allt är annorlunda, saker man kunde göra utan vidare i sitt hemland blir plötsligt svåra, för man förstår inte om alla de regler som gällde 'hemma' gäller också här. Det finns så många små saker som man kan göra 'fel', och en del nysvenskar vågar knappast göra någonting alls för att inte göra fel. Men vad händer om man gör något på ett annorlunda sätt? Oftast ingenting alls, så kör på bara!
När det kommer till själva inlärningen av ett nytt språk finns det olika strategier. Det hänger mycket på hur man själv fungerar. En del kommer ihåg det som de ser, en del det som de hör och en del det som de gör. Om man till exempel kommer bäst ihåg det som man ser, hjälper det inte alls att säga glosor om och om igen, de fastnar bara inte i huvudet,man måste se orden.
”Moira Uggal””Det gäller att tänka efter och komma på hur man själv fungerar bäst”.
Och den som kommer ihåg ljud kan stirra länge på en gloslista utan att få mycket nytta av det, man måste höra orden innan de fastnar. Och den som kommer bäst ihåg det som han/hon gör har lättast att skriva ner glosorna. Det gäller att tänka efter och komma på hur man själv fungerar bäst.
När jag kom till Sverige fanns ingen Sfi, så jag fick lära mig svenska på egen hand. Jag lyssnade hela dagen på radion, oavsett om jag förstod eller inte. Bland det första som jag begrep var väderleksprognoser - platser och siffror, inga långa, krångliga meningar. Och nyheterna - man visste ju på ett ungefär det som pågick runtom i världen, så det gällde bara att hänga med.
Jag lyssnade flitigt på barnprogrammen, särskilt när barnboksförfattare läste ur sina böcker. Den som jag tyckte bäst om var Astrid Lindgren, som läste så tydligt att även jag kunde hänga med.
Småbarn som lär sig svenska som andra språk har inga problem med ljuden och tonfallet, men om man kommer till Sverige som vuxen är det praktiskt taget omöjligt att bli av med spåren av sitt första språk. Men varför skulle man göra det? Man har inte samma bakgrund som infödda svenskar, så varför skulle man låtsas? Huvudsaken är att man kan göra sig förstådd, eller hur?
Och svenskan är dessutom inte likadant över hela landet - det är inte någon svår uppgift att säga om en person kommer från Korpilombolo, eller till och med Malmö eller Kristianstad. Det som gäller är att ha ett bra ordförråd så att man kan uttrycka sig exakt och nyanserat, inte att låta som om man har växt upp på orten!
Så prata på, ta tillvara alla chanser att utöka ditt språk. Och glöm inte att läsa - då bygger man upp ett ordentligt ordförråd, vilket är bland det allra viktigasgte.
