Annons
  1. Svenska
  2. English
  3. العربية

Moira Uggla: Moira Uggla: ”En duktig bibliotekarie kan vara till stor hjälp”

Vad kommer du ihåg från dina allra första dagar i Sverige? Var det mycket olikt allt som du hade känt tidigare? Vad hade du väntat dig? Och hur bestämde du dig för att anpassa dig till de nya förhållanden?
Vi har alla olika upplevelser, men det som gäller för alla. tror jag, är att man minns tydligt hur det var.
Moira Uggla
Kristianstad • Publicerad 13 november 2022
Detta är en personligt skriven text i Mosaik Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Moira Uggla, volontär f d språklärare mm, från Skotland
Moira Uggla, volontär f d språklärare mm, från SkotlandFoto: Peter Åklundh

Jag kommer så väl ihåg min första dag i Stockholm. Det var i slutet på mars, solen sken och luften var klar. Jag var finklädd, som hemma, med snygga, högklackade skor, men i Stockholm låg det snö överallt - det var min första överraskning!

Som tur var hade jag tagit med mer praktiska skor också, så de högklackade fick packas ner direkt i väskan igen.

Annons

Det blev många fler överraskningar i början. Skyltar med gatunamn var så främmande, med väldigt långa namn - jag var inte van vid att skriva allt som ett långt ord.

”Jag bodde här, och jag ville lära mig språket som alla omkring mig använde”
Moira Uggla

Jag hade bott på Station Road, vilket var ganska lättförstådd, men här blev det ett långt ord, Järnvägsgatan. Och hur uttalade man det?

Lyssna och lär var min motto! Och alla de andra, som man inte ens lägger märke till när man väl kan svenska - 'Öppna', 'Stäng', 'Dra', 'Tryck', 'Lämna brickan här' och många fler.

Och vad var skillnaden mellan 'Stäng' och 'Stängt'? Spelade det någon roll? Här gällde det att vara försiktig och pröva sig fram. 'Se upp' var inte så självklart heller - varför skulle man se just UPP? Särskilt när det gällde saker som trappor och trottoarkanter, som är ju på marknivå.

Det kändes lite exotiskt, att vara omgiven av ett språk som man inte riktigt förstod, men det gick att klara sig på något sätt ändå. Vid den tiden var vi inte så många i stan som inte var svenska, och människor i allmänhet var mycket hjälpsamma. Men ändå, jag bodde här, och jag ville lära mig språket som alla omkring mig använde.

Jag var nyfiken, och ville veta själv vad som hände runtomkring, och inte få någon annans version av tillvaron.

”Var inte rädd att försöka tala svenska. Vad är det värsta som kan hända om man säger fel?”
Moira Uggla

Men hur skulle jag börja? Jag tog radion till hjälp - den gick hela tiden i bakgrunden, antingen jag förstod eller inte. Snart märkte jag att jag förstod vissa saker - till exempel sjövädersrapporten, som var mestadels siffror och platser.

Snart kunde jag fortsätta till barnradion - varje morgon läste man ur böcker med intressant innehåll men begränsat ordval. Och jag glömmer aldrig Astrid Lindgren, som läste ur sina Bullerbyböcker!

Att låna barnböcker på biblioteket går också bra - de använder ord som är vanliga och meningar som inte är för krångliga. Och en duktig bibliotekarie kan vara till stor hjälp.

Var inte rädd att försöka tala svenska. Vad är det värsta som kan hända om man säger fel? Oftast händer det just ingenting, den som lyssnar förstår ändå. Så prata bara på, ju mer du använder din svenska, desto fortare hittar du din plats i gemenskapen. Och det är något som är bra för alla.

Annons
Annons
Annons
Annons