Moira Uggla: Moira Uggla: ”Det viktigaste steget är det första, att våga”
Jag är född, uppvuxen och utbildad till lärare i Skottland, och kom till Kristianstad med min svenske make. Få talade annat språk än svenska. I början var allting mycket spännande. Att kunna gå till affären och komma hem med det som jag ville ha var en triumf. Ofta fick jag nöja mig med det som expediten trodde jag ville ha.
Jag försökte köpa köttfärs i en affär i Stockholm. Expediten talade bara svenska. Jag fick vänta tills en annan kund ville ha köttfärs. Då hoppade jag fram och sade ”det där”, och expediten sade ”kött-färs” mycket långsamt och tydligt. Så vi åt mycket köttfärs i början, tills jag lärt mig fler ord.
”Snart började alla tala svenska i högt tempo. Jag kände mig som på en tennismatch”Moira Uggla
En gång var jag bjuden hem till en vän. I början talade alla långsamt och tydligt. Snart började de tala svenska med varandra i högt tempo. Jag kände mig som på en tennismatch – jag tittade från sida till sida och försökte gissa vad alla talade om. En gång hörde jag mitt namn sägas. Jag svarade ”ja” – och hade sagt ja till att stå för nästa bjudning.
På ’60-talet fanns få utlandsfödda i Kristianstad. Det fanns finländare och en hel del människor från Jugoslavien och Grekland. De kom hit för att arbeta inom industrin. Sfi fanns inte, så jag började lyssna på nyheterna på radion. Siffror – och geografi – lärde jag mig när de talade om vädret. Barnradio var också bra. Där talade de tydligt och använde enkla ord. En sak som jag tyckte om var när Astrid Lindgren läste högt ur sina böcker om barnen i Bullerbyn.
”När jag var arg hittade jag inte orden på svenska. Det lärde sig barnen snabbt och höll sig undan”Moira Uggla
Tidningar var ett bra läromedel. Där fanns alltid något jag förstod, som referat från en fotbollsmatch. Och så samlade jag på ord för att kunna nyansera mitt språk.
Jag ville klara mig på svenska så fort som möjligt. Hemma talade vi alltid svenska – min make låtsades inte förstå om jag använde engelska. När jag var mycket arg hittade jag inte orden på svenska. Då lärde sig barnen att snabbt hålla sig undan.
”Vad händer om du säger fel? Oftast ingenting”Moira Uggla
Att lära sig ett helt nytt språk är inte lätt – men det är spännande. Känslan av att klara sig på egen hand, när du får exakt vad du vill ha i en affär, när du kan fråga efter vägen till stationen – och förstå svaret. När du kan möta myndigheterna och förklara din sak utan att blanda in en tredje person. Då är allt slit värt!
Som engelsktalande har jag haft mycket lättare att lära mig svenska än många andra. Alfabetet är samma, grammatiken har mycket gemensamt med de språken jag redan kunde.
Men det viktigaste steget är det första, att våga. När du väl har kommit igång, finns det inga gränser. Vad händer om du säger fel? Oftast ingenting. Den du pratar med förstår ändå vad du menar. Och tänk – hur många svenskar talar ditt första språk lika bra som du?
