Kyrkan kallades nattklubb – nu fyller den 40 år

– Till slut hittades berusade ungdomar i kundvagnar vid Favörbutiken. Då gick det ju inte längre.

Bo Johansson var den första prästen i Ljungdalakyrkan. Kyrkan var klar 1980. Tidigare hade kyrkan haft lokaler i en källare på området.

Föräldraföreningen Hem och skola önskade aktiviteter för ungdomarna. Ljungdalakyrkan öppnade då ett musikcafé.

– Det var dans och dj. En lördagskväll kunde det välla in 300 ungdomar. Föräldrar ställde upp som ”vakter”. Det var nog stans mest populära inneställe, säger Bo Johansson.

Musikcaféet var drog- och alkoholfritt. Men det smugglades in mellanöl genom fönstren. Och musikcaféet lades ner.

– Visst, en del kom hit och var lite busiga. Men besökarna minns även att vi brydde oss, att vi var välkomnande, säger Bo Johansson.

Klas Sturesson, nuvarande kyrkoherde i Hässleholm, minns en kyrka som var full av liv.

– Det kunde vara fem dop under en gudstjänst. Det fanns studiegrupper, aktivitetsgrupper, barnkör och fem barngrupper inom öppen förskola.

Då fanns även ett lågstadiedisko.

– Vi hade jättebra samarbete med skolan.

Men det får man väl inte ha längre?

– Varför skulle man inte kunna ha det. Vi har bra samtal med alla kulturer. Ibland kommer det in kvinnor i hijab och tänder ett ljus, säger Therese Knutsson

Majken Wahlström, Ljungdalapräst mellan 2005 och 2013, berättar om en skolavslutning i kyrkan.

– Då var det en muslimsk tjej som spelade jungfru Maria under julspelet.

Numera kallas Ljungdalakyrkan ”Barnens katedral”. Det ska signalera att de små och unga har en speciell plats i kyrkan, att trösklarna in är låga, såväl bildligt som bokstavligt.

Är kyrkan vacker?

– Första gången jag kom hit tänkte jag: ”Här kommer jag aldrig att trivas, kyrkan är för modern.” Nu älskar jag den. Det finns inga gränser för vad man kan göra här, säger Therese Knutsson.

För fem år sedan fanns planer på att lägga ner kyrkan.

– Men i dag finns inga sådana tankar, säger Klas Sturesson.