GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Svenska
  2. English
  3. العربية

Ira flydde från kriget till paradiset – vill bara hem

Bomber föll bara någon mil från hemmet i Pylypovychy, Ukraina. Barnen kastade sig på golvet och höll för öronen. Nästa dag bestämde sig familjen för att fly.
Knislinge • Publicerad 6 maj 2022 • Uppdaterad 10 maj 2022
Iryna ”Ira” Nikitina flydde kriget i Ukraina och bor nu i Knislinge med sina två söner Nikita och Illya.
Iryna ”Ira” Nikitina flydde kriget i Ukraina och bor nu i Knislinge med sina två söner Nikita och Illya.Foto: Simon Rehnström

Livet var bra i Ukraina. Bra jobb, fint hus, barnen trivdes i skolan och spelade fotboll på fritiden. Morgonen den 24 februari förändrades allt för Iryna ”Ira” Nikitina, 37 år, och hennes familj.

Två månader senare bor Ira med de två barnen Nikita och Illya, tillsammans med Iras brors fru Maria och hennes två barn Danyiil, 8 år, och Davyd, 6 år, i en lägenhet i Knislinge. Lägenheten har bra standard och fin utsikt över ån.

Nikita, 14 år, och Illya, 12 år, har börjat på fotbollsskola i Knislinge, om någon dag ska de börja i svensk skola i Sibbhult.

”Vi trodde vi skulle få stanna två, tre veckor max. Jag trodde kriget skulle sluta”
Ira Nikitina

I normala fall skulle Ira älskat att vara här med barnen, på semester. Hon kan bra svenska, var på Tjernobyllägret första gången redan som tolvåring, senare inbjuden flera gånger till svenska familjer där hon bott och till och med gått i skola i Broby.

Känslorna för Sverige och Broby är djupt rotat i hjärtat.

Iryna ”Ira” Nikitina med sina två söner Nikita och Illya utanför lägenheten i Knislinge.
Iryna ”Ira” Nikitina med sina två söner Nikita och Illya utanför lägenheten i Knislinge.Foto: Simon Rehnström

Ira kan kan fortsätta sitt jobb från Sverige, på ett IT-företag. Åtta timmar om dagen sitter hon vid datorn.

– I Ukraina är min lön hyfsat bra, men inte här, säger hon, bekymrad över hur hon och barnen ska klara sig. Tjenobylkommittén hjälper en del.

Familjen har inte sökt asyl.

– Vi trodde vi skulle få stanna två, tre veckor max. Jag trodde kriget skulle sluta, säger Ira.

Ira som bara haft körkort ett halvår fick köra familjens bil med de två vuxna och fyra barnen, från polska gränsen till färjan i Gdynia. Det tog två dagar.
Ira som bara haft körkort ett halvår fick köra familjens bil med de två vuxna och fyra barnen, från polska gränsen till färjan i Gdynia. Det tog två dagar.Foto: Simon Rehnström
Nikita lägger ut sina fotbollskort på sängen, hans favoritspelare är Karim Benzema från Frankrike, storspelare i Real Madrid.
Nikita lägger ut sina fotbollskort på sängen, hans favoritspelare är Karim Benzema från Frankrike, storspelare i Real Madrid.Foto: Simon Rehnström
Iryna ”Ira” Nikitina har två gånger fått berätta live i TV4:s morgonprogram från kriget i Ukraina. Väl i Sverige var hon och Rolf Tillman på plats i tv-programmet live. ”Jag visste frågorna i förväg, men fick göra allt för att inte börja gråta”, säger hon.
Iryna ”Ira” Nikitina har två gånger fått berätta live i TV4:s morgonprogram från kriget i Ukraina. Väl i Sverige var hon och Rolf Tillman på plats i tv-programmet live. ”Jag visste frågorna i förväg, men fick göra allt för att inte börja gråta”, säger hon.Foto: Simon Rehnström

Varför bestämde ni er för att fly?

– Yakiv, min man, väckte mig klockan halv sex på morgonen. Det är jättesvårt att beskriva. De bombade Kiev, det hördes. Vad ska man göra, vilken väg ska man ta? säger Ira.

– Nästa dag bombade de bara 15 kilometer från vårt hem och senare i Borodyanka, bara några kilometer från oss.

Familjen tog sig till släktingar i Vyry, längre västerut och 30 mil från Kiev. Yakiv, maken, åkte tillbaka till hembyn för att jobba som volontär för den kristna församlingen familjen är engagerad i.

Här på tredje våningen bor familjen nu, i Knislinge.
Här på tredje våningen bor familjen nu, i Knislinge.Foto: Simon Rehnström
Ira och sönerna bor i ett rum. De delar lägenhet med tre släktingar som de flydde tillsammans med.
Ira och sönerna bor i ett rum. De delar lägenhet med tre släktingar som de flydde tillsammans med.Foto: Simon Rehnström

Yakiv är kiropraktor. Kliniken han jobbar på är stängd.

– Vårt hur står kvar. Yakiv är där ibland och tittar till det, säger Ira.

Yakiv och Iras lillebror Andrii kör ut med mat och medicin. Varje dag har Ira kontakt med dem. När Kb Mosaiks reporter är på plats kommer ett livesamtal, med film från det som varit en fin galleria, med frisör, kontor och affärer. Väggarna står kvar, allt inuti är raserat.

”När vi bodde hos mina släktingar började de bomba igen, vi såg det från fönstret. Barnen sa de kunde inte sova.”
Ira Nikitina

– Yakiv ringer mig i bland, det händer att hela byn är utan ström och vatten. Av de 14 000 invånarna som fanns i Pylypovychy är kanske en tredjedel kvar.

Ira som bara haft körkort ett halvår fick köra familjens bil med de två vuxna och fyra barnen, från polska gränsen till färjan i Gdynia. Det tog två dagar.

Hur tänkte du?

– Man tänkte inte, man måste. När vi bodde hos mina släktingar började de bomba igen, vi såg det från fönstret. Barnen sa de kunde inte sova.

Där och då blev beslutet att åka till Sverige, till Tjernobylkommittén.

Nikita och Illya fick bara med sig fotbollsskorna när de flydde. Om  någon dag ska de börja i skolan. ”Det är bra, det är svårt att bara vara hemma”, säger mamma Ira.
Nikita och Illya fick bara med sig fotbollsskorna när de flydde. Om någon dag ska de börja i skolan. ”Det är bra, det är svårt att bara vara hemma”, säger mamma Ira.Foto: Simon Rehnström
Nikita saknar allt där hemma. ”Mest pappa”, säger han.
Nikita saknar allt där hemma. ”Mest pappa”, säger han.Foto: Simon Rehnström

Ira tog med varma kläder. Killarna tog bara med sig fotbollskorna.

– Jag saknar allt. Jag saknar katterna, men pappa mest, säger Nikita som lägger ut bilder med fotbollstjärnor på sängen.

Ira kan få jobb här i Sverige.

– För min del är det lätt att hitta ett jobb här, men jag ska tillbaka och det vill jag. Då vill jag ha mitt jobb kvar. Det jag kan göra är att hitta ett extrajobb, säger Ira vars blåa ögon har ett stråk av sorg, även när hon skrattar.

Nikita och Illya saknar pappa, katterna, fotbollen och kompisarna där hemma.
Nikita och Illya saknar pappa, katterna, fotbollen och kompisarna där hemma.Foto: Simon Rehnström
”När jag brukade åka till Sverige var jag lycklig, jag har kompisar här. Nu är det något helt annat, som ett annat land.”
Ira Nikitina

Sönerna har slutat reagera på ljudet från flygplan, de sover om nätterna. Men de vill inget annat än åka hem.

– Jag skulle vilja åka tillbaka nu. Min man säger att vi får vänta till efter den 9 maj, när ryssarna firar segern från andra världskriget.

– När jag brukade åka till Sverige var jag lycklig, jag har kompisar här. Nu är det något helt annat, som ett annat land.

För att du är tvingad att åka hit?

– Ja, jag ville inte åka.

Ira Nikitina försöker följa receptet på det ukrainska brödet palyanytcya. Sonen Nikita kollar över axeln.
Ira Nikitina försöker följa receptet på det ukrainska brödet palyanytcya. Sonen Nikita kollar över axeln.Foto: Simon Rehnström
Inga-Lill BengtssonSkicka e-post
Så här jobbar Mosaik Kristianstadsbladet med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.