Inga-Lill Bengtsson: Inga-Lill Bengtsson: ”Tittar ut på p-platsen. Bilen borta”
Bettan, en Toyota Corolla -99, är en trotjänare. Hon har aldrig klagat, trots krockskador och bucklor på taket. Skador som hennes ägare är skyldig till.
Men att hon skulle försvinna var en överraskning.
Det var en lång arbetsdag i maj. Jag och trogna kollegan Sofyan Aswad kämpade med texter, bara några dagar till deadline. Varannan timme byttes vi år att ändra p-skivan på våra bilar.
Vid halv sex for kollegan till gymmet. En timme senare började jag leta efter bilnycklarna.Får väl gå ut och leta, de ligger kanske någonstans i närheten av bilen.
”Det här var ju ett spännande samtal, säger kvinnan i luren”Inga-Lill Bengtsson
Tittar ut på p-platsen. Bilen borta. Frågar några killar som står vid entrén till köpcentret på Gamlegården om de sett min bil.
– Har du försäkring? frågar de.
– Vad var det för bil?
– Vad kostar den?
Jag ringer 11414, måste efterlysa Bettan. Kvinnan som svarar hos polisen har tålamod. Hon har svårt att registrera adressen.
– Jag pratar med några killar här. De känner sympati för mig, förklarar jag för kvinnan i luren.
– Sympati, vad betyder det? frågar en kille.
– Du är väl dement, säger en annan och fortsätter:
– Det har jag lärt mig i dag, vi har läst om det i skolan.
”Då har jag sett framför mig Bettan på väg till Danmark, eller uppeldad på en industritomt”Inga-Lill Bengtsson
Plötsligt dyker en silvergrå bil upp på Bataljonsvägen.
– Min bil, vrålar jag till killarna och kvinnan i luren.
– Efter den, har någon cykel!
Jag springer med mobilen mot örat, killarna hänger på.
Bilen svänger norrut, ut på Näsbychaussén. Och försvinner.
– Det här var ju ett spännande samtal, säger kvinnan i luren innan hon lägger på.
Sofyan ringer från gymmet. Han lovar komma så fort han kan.
– Här är en bil du kan köpa. Jag kan fixa det, säger han och visar i sin mobil.
Jag tycker vi ska leta efter Bettan först.
Några timmar senare ger jag upp. Då har jag sett framför mig Bettan på väg till Danmark, eller uppeldad på en industritomt.
I Hanaskog, när klockan är tio på kvällen, ringer polisen.
– Vi har hittat din bil, och nycklarna.
När vi träffas igen, jag och Bettan, står två yngre, bastanta polisen intill.
Jag är yster, börjar berätta om p-skivan som jag ändrat varannan timme – men inte haft koll på mina nycklar.
”Inget hasch, säger jag i ett försök till skämt”Inga-Lill Bengtsson
Förväntar mig en utskällning för att jag varit slarvig.
Men den kommer inte.
– Vi har tittat igenom bilen, det finns inget farligt i.
– Inget hasch, säger jag i ett försök till skämt.
Poliserna ler inte.
– Vi ska inte ta äran åt oss. Det var en annan patrull som hittade bilen, med en man i.
Åh tack kära poliser för att ni hittade Bettan.
Tjuven hann inte åka så långt, av bensinmätaren att döma.
Bettan är sig lik. Nu har hon dessutom gått igenom besiktningen. Prickfritt.
