Vittne till dödsskjutningen: ”Jag hörde honom skrika"”
Historien börjar när vårt vittne kommer hem från jobbet. Han vill inte avslöja sitt namn av rädsla för att bli förföljd av gäng i området.
– Jag slappade i vardagsrummet och njöt av att vara ledig. Jag hörde skottlossning, ungefär tre skott, och jag hörde en man skrika.
Vittnet gick till fönstret för att se vad som pågick.
– Jag såg två unga män i tjugoårsåldern springa mot inomhusträdgårdarna. De var klädda i svarta jackor och hade svarta masker som täckte deras ansikten och de försvann på ett ögonblick.
Från lägenheten har vittnet utsikt över området alldeles nära mordplatsen. Han kunde inte se den unge mannen som sköts.
Men han kunde se en bil som stod parkerad intill rondellen nära platsen för skottlossningen, som lämnade området sekunderna efter skotten. Vittnet beskriver att det därefter var tyst i området i flera minuter innan polis och ambulans kom.
Han kopplar samman händelserna och tror att bilen och de två unga männen som flydde från platsen kan ha koppling till dödsskjutningen.
– Jag kan inte med säkerhet säga att någon av dem sköt offret, men jag såg dem och de hade masker som täckte ansiktet och de hade bråttom. Men man kan inte utesluta att de var i området samtidigt och flydde för sina liv.
Mannen säger att situationen i området har blivit outhärdlig.
– Vi orkar inte med detta. Vi är också människor som bor här och vi accepterar inte den här situationen alls.
Han säger att han inte kommer att informera myndigheterna eller vittna, eftersom han å ena sidan anser att tipsen inte leder till någonting, och att han å andra sidan är rädd för hot och våld.
Men vittnen är ett av de viktigaste bevisen i svenska domstolar och i många fall är vittnesmålet avgörande för att fälla den åtalade?
– Jag kan inte utsätta mig och min familj för risker. Finns det någon sansad person som utsätter sig och sina nära för att bli dödade eller hotade av kriminella grupper?
Att vittnen inte vågar ställa upp i rättegångar är ett problem som uppmärksammats i media och av rättsväsendet allt oftare de senaste åren, och det är ett fenomen som ökar.
I en undersökning genomförd av Kristianstadsbladet/Norra Skåne, där frågan ställs efter en fredagsbön utanför moskén på Näsby, svarar åtta av tio personer att de inte skulle våga vittna i domstol.
– Vittnen ska lämnas med en känsla av trygghet, de ska inte känna sig övergivna och utsatta.
Men även om han inte vill vittna, tycker han att det som har hänt och det han och andra i omgivningen upplever måste nå ut till fler.
– Vi måste nå ut till politiker, polis, civilsamhällets organisationer och aktörer i området. Vi måste alla ta vårt ansvar.
