Orädd 60-åring som brinner för lokal mångfald

8 mars 2013. Janne Josefsson, Robert Aschberg och Täppas Fågelberg sitter tillsammans med Maria Sveland och Britt-Marie Mattsson på en ”late night show” för grävande journalister. Det spårar ur. Några i publiken skriker gubbslem åt männen. Janne Josefsson beskylls för att vara rasande och aggressiv. Lite senare kommer det fram att den enda journalisten som verkligen fångade vad som sades på scenen är Kb:s Inga-Lill Bengtsson, som spelade in ljudet. Ljudfilen ger en annan bild.

– Janne tackade mig när vi möttes senare för att jag spelat in allt och ”räddat honom”, säger Inga-Lill som trodde att någon av alla de andra närvarande, varav många tunga namn inom medierna, också hade dokumenterat.

Men det förstärkte bara det hon långt tidigare lärt sig när hon läste kurser på Journalistutbildningen i Stockholm.

– Jag testade olika former, undrade om grävande var något för mig och kom på att de andra deltagarna inte var så märkvärdiga de heller.

Märkvärdig är ett ord som aldrig dyker upp om henne. Däremot glad, energisk, självständig och framför allt orädd. En egenskap som efter gymnasiet på Österäng tog henne till att jobba på kibbutz i Israel, och senare till Nicaragua där hon byggde skolor för en svensk biståndsorganisation.

1986 klev hon in på Kristianstadsbladets lokalredaktion i Broby. Sedan dess har hon gjort det mesta inom journalistiken och såväl yrket som tidningen har förändrats mycket. En förändring hon hela tiden varit delaktig i. Från att skriva på en gammal skrivmaskin och lämna filmrullar med bussen för transport till centralredaktionen där de framkallades, till att aktivt jobba för ett modernt mediehus med papper, video och webb där det är ständig deadline.

– Jag är ju ingen tekniknörd, men heller ingen motståndare. När jag behöver det så lär jag mig det, och det är kul att filma och redigera med mobilen, säger hon.

För tre år sedan började hon med ett nytt projekt på tidningen: Att bli redaktör för den flerspråkiga gratistidningen Kb Mosaik, som ges ut en gång i månaden.

– Segregationen är ett av de största hoten vi har i vårt samhälle. Vad kan vi göra för att överbrygga det? Idén var en tidning på flera språk.

– Från början var det ett treårigt projekt, men nu har det förlängts i ett år. Intresset har varit stort, nu har vi systertidningar i Växjö och Borås är på gång. Vi har fått mångfaldspriset och blivit inbjudna till mängder av seminarier och konferenser. När talmannen kommer hit i höst vill han träffa oss, och vi ska vara med på bokmässan i en internationell konferens.

Det var också under en sådan middag i Malmö hon sprang på Skånes nya landshövding, Anneli Hulthén.

– Då bjöd jag in henne till Kb Mosaik. Hon kom ensam, utan stab, och var nyfiken.

Inga-Lill vill att Kb Mosaik ska överbrygga klyftor, att det handlar om tvåvägskommunikation.

– Vi skriver om sådant som är viktigt i samhället, hur man hittar jobb, de svenska traditionerna och vad som är viktigt för oss. Vi är generellt sett dåliga på att berätta hur vi gör i Sverige, hur ska då folk som kommer hit veta vad som gäller? De sociala koderna kan man normalt inte läsa om.

Minst lika viktiga är frågorna om jämställdhet, jämlikhet och religionsfrihet.

– Samtidigt får gammelsvensken veta något om vilka som kommer hit. Vi har mycket mer gemensamt än vad som skiljer oss åt. Vi är inte mer än människor någon av oss. Vi har samma bekymmer, samma glädjeämnen, samma sorger. Man vill få till ett ordnat liv, en bostad, en bra skola för barnen och på sikt ett bra jobb.

Många invandrare kommer från diktaturer där fri media inte existerar, utan är styrd av regimen.

– Därför är det viktigt att berätta vad vi gör och varför. Vi bjuder in många från SFI-kurser att besöka oss och vi går ofta ute på aktiviteter och träffar människorna vi skriver för. Nu uppfattar vi att folk känner igen oss, att de sett tidningen och vet att vi finns. Det märks inte minst på att vi fått ett stort kontaktnät. Mina kollegor Mohamad och Sofyan blir ofta haffade på stan och får tips.

Varför är ett stort nätverk viktigt?

– För att få veta vad som hänt. De nätverken vi har nu har vi inte haft tidigare och deras röster har inte kommit till tals innan.

Vad gör du nu på dagen när du fyller 60?

– Det är en vanlig arbetsdag, så jag jobbar. Sedan firar jag med de närmaste på kvällen.