Mohamad Kanina: Mohamad Kanina: ”Jag vill vara svensk på ett kreativt sätt, på mitt sätt. Inte som någon annan”
Det finns krav för att få svenskt medborgarskap. Men det är inte bara ett dokument, det är en höjdpunkt i livet.
Jag kom hit med stor sorg, efter många års kamp för frihet. Men när folket kämpade för demokrati förvandlades det till ett krig – för mig en stor besvikelse och sorg över Syrien, som var mitt land och som är en del av mig, min barndom, min ungdom och mitt medvetande.
Vår kamp för frihet i Syrien handlade om ett medborgarskap värd namnet. Inte bara att tillhöra staten och lyda den, utan att spela en aktiv roll i samhället, med frihet och ansvar.
Sedan jag kom till Sverige är frågan om identitet det absolut viktigaste för mig.
”I Syrien är det bara medborgare som är lojala mot regimen som är de riktigt syriska”
Vägen till medborgarskapet börjar med språket, som jag studerat flitigt. Jag ville snabbt komma förbi stadiet ”svårt att förstå” och ”svårt att göra sig förstådd”.
Det var också spännande att läsa om Sverige för att förstå vad samhället bygger på; jag läste Vilhelm Moberg, om folkhemmet, om demokrati i Sverige.
Efter fem år ansökte jag om medborgarskap. Då väcktes frågan om identitet: Vem är jag? Eller – Vem blir jag?
”Att bli svensk”, vad betyder det? Jag vill bli svensk, men samtidigt hålla fast vid min bakgrund.
I Syrien är det bara medborgare som är lojala mot regimen som är de riktigt syriska.
Jag var osäker på hur jag kunde närma mig den nya identiteten. Via mina relationer och att försöka se, höra och analysera anade jag vad ”svenskhet” är. Jag har börjat anpassa mig till ett fritt, demokratiskt samhälle. Jag börjar bli mer tolerant, att respektera dem med annorlunda seder och traditioner, och lära mig av dem. Att bli mer positiv, att förstå vad konsensus, och ”lagom” innebär.
Nu förstår jag utmaningar som Sverige har, bland annat med de nya svenskarna. Vi alla drömmer om att leva i ett fritt land, men att bli fri betyder att få makt, men det krävs också att ta ansvar.
Jag säger att jag är ”svensk–syrisk ” eller ” svensk–arabisk”. Nu känner jag att vi ha mycket gemensamt. Att vi liknar varandra mer än vi tror. Att vi är människor om söker efter kärlek, värme och framtidsmöjligheter.
Jag är på min resa mot medborgarskapet, men bara av att nämna ordet känner jag trygghet, att jag ska bygga mitt liv här. Jag kommer alltid känna tacksamhet mot Sverige, mitt nya land, att få lära känna det och lära mina barn om det. Men också att samhället accepterar mig, min fru och mina barn.
Det sägs att det krävs tre generationer för att bli svensk. Det har jag svårt att acceptera. Jag vill vara svensk på ett kreativt sätt, på mitt sätt. Inte som någon annan.
