Vid fullmåne i augusti är det dags för kräftskiva
Att äta kräftor är inte nytt i Sverige. Seden kom från kontinenten hit under 1600-talet. Förr i tiden var det den övre klassen som festade på kräftor. I slutet av 1960-talet började kräftor importeras från bland annat Turkiet, Spanien och Kina. Det förde med sig att allt fler kunde köpa kräftor. Den traditionella svenska kräftskivan var född.
Ordet kräftskiva kom på 1930-talet. "Skiva" syftar på bordsskiva, ett bord dukat med mat och dryck.
Enligt Nordiska museet var det förbjudet att fiska kräftor mellan november och den 7 augusti. Det är därför många fortfarande äter kräftor i augusti. Förbudet togs bort 1994.
Kräftorna kokas i lag men äts kalla, med baguette, knäckebröd och kryddad ost. Även västerbottenpaj brukar vara med på festen. Som dryck brukar det vara snaps, det vill säga brännvin, och öl. Snapsvisor, att sjunga till varje snaps, hör också till.
I augusti är det även dags att äta surströmming. Surströmming är fermtenterad (jäst) strömming) och har en mycket speciell doft som är hemsk säger en del, delikat säger andra. Surströmming förknippas oftast med norra delen av Sverige, men äts i hela landet tillsammans med tunnbröd, lök och kanske snaps.
Ska du äta surströmming är rådet att öppna burken utomhus. Doften – eller snarare lukten – hänger kvar länge.